Har en sån där dag (som jag har då och då) som jag bara vill ut och springa aset av mig för att känna mig mer självsäker i min kropp och i mig själv, alltså få bort all ångest jag har i mig. Men jag är totalt utmattad, min kropp orkar inte mera - jag är 15 år och har fått ta så stort ansvar här hemma under 1,5 vecka och känner att jag, min kropp inte orkar mera. Jag känner själv att jag bara vill lägga mig i sängen och gråta, jag mår så dåligt även om jag inte visar det och visar att jag är positiv. Jag har inte tränat på 1 vecka och jag skrattar bara åt mig själv hur löjlig jag låter när jag vill ut och träna men man inte orkar. Jag är 15 år och ska inte känna såhär, det har blivit bättre då jag förr tvingade mig själv att träna då jag inte mådde bra, var trött osv men jag är så pass ung och jag ska faktiskt leva, jag ska ta vara på saker och ting och inte alls känna såhär. Man påverkas så himla mycket av alla bloggar, instagram-konton och allt sånt, jag har gjort det och se vilken sits jag har satt mig i? Jag har bestämt mig för att träna när jag har orken och det där suget och inte tvinga mig själv. Nu är det slut på det här, den här ångesten & också sänka kraven på mig själv. Min pappa har varit ett stort support när jag har mått dåligt över just min kropp, hur jag ser ut & skulle inte ha klarat utan att höra hans stöttande ord, världens bästa! "Du duger precis som du är, ta det lugnt & ställa inte så höga krav!" 

 

Johan Bauer ~ Barn och Fritid ~ Inriktning Innebandy 

Det här med att välja rätt skola, rätt program osv vad väldigt svårt att veta först då jag inte visste om jag ville gå där eller gå på en annan skola. Jag hade från början redan valt en annan skola men samma inriktning men sen under hösten när jag var med i östgöta så kom en från JB och pratade om skolan, olika programmen och självklart innebandyn och jag var lite tveksam först då man har hört från olika att skolan är dålig och sen att skolan är bra. Men jag skickade in en "anmälan" till NIU på JB för man måste gå på en testdag och sen får man se om man är vidare på själva NIU-utbildningen. Sen i janurari bestämde jag mig för att inte gå och undrar idag varför jag inte gjorde det. Ett par dagar senare fick jag ett mail och frågade om jag var intressead och jag fick nån slags rush att jag verkligen ville gå där, just den skolan, programmet. Jag svarade tillbaka att jag var fortfarande intressead och han som skickade mailet gjorde en liten undersökning på mig och en vecka senare blev jag uttagen utan att gå på testdagen. 

Men nu att jag gick vidare utan att vara där betyder inte att jag ska kämpa, för vet ni? Jag ska kämpa så mycket hårdare då jag inte var den dagen och visade upp mig. Jag ska kämpa och jag är så jävla glad över att jag fick den chansen trots att jag inte var där. 

 

Folk undrar säkert, innebandy? Ska du gå på en innebandy-skola? Det är ju inte direkt en innebandy-skolan utan att jag går på mitt program som är BF och min inriktning är innebandy som är min utbildning bindande tillsammans med mitt program. Innebandy är det bästa jag vet, kanske låter löjligt men det är samma sak som folk säger att fotboll och hockey är det bästa som finns, samma sak. Jag kan gå ut på planen och glömma allting annat, skiter i vad folk säger och tycker om mig, om det har hänt nåt under dagen så tänker jag inte på det. 

 

Jag gillar själva upplägget som är för programmet, det är blandat med teori och praktik. Det är ju en idrottslinje jag går på och kommer inte bara köra innebandy utan vi har ett gym med, vi kommer ha teori osv. 

 

Så det här är förmodligen den skolan jag kommer gå på i höst. 

Jag och som många andra går sista året i nian, sista året att veta vad man faktiskt vill göra i framtiden. Sista terminen har redan börjat, nationella proven stressar än och ja, gymnasiet valet ska vara bestämt och skickat den 15 Februari. Jag kommer fortfarande ihåg när vi, menar mina tjejkompisar diskuterade i sjuan vad vi ville och jag sa redan då att jag ville bli fritidspedagog och det vill jag fortfarande. Mina val är redan bestämda och i fyllda och är sjukt nöjd över dom. Trodde att jag aldrig skulle kunna veta vad jag ville, en del vet inte vad dom vill när man är 15 år och tvingas till att tänka, bestämma sig vad dom vill göra i den åldern. Man ska veta nu redan att man vill kanske bli fritidspedagog och om 5 år framåt så är man det.

 

Men glöm aldrig att ta chanser, jag har redan tagit en riktigt stort chans på mitt gymansieval och nu känner jag mig trygg och galet jävla nöjd. Men kanske om 5 år kanske jag inte vill vara det - har man gjort ett misstag då? Jag tror inte det, våga ta risker, våga leva. Våga kanske ta en chans nu till gymansiet och sen inser "jag ville inte plugga det här" och du har resten av livet på dig att veta vad du vill göra. Våga chansa. 

 

 

 

Som en del vet har jag nästan helt lagt av med kolhydrater, bland annat att det är onyttigt, magen blir uppsväld pga det. Men jag gjorde det valet för att min pappa som kör på LCHF, stenhårt - han mår så mycket bättre, han har inte ens varit sjuk. Istället tillsätter jag mera protein och fett, alltså mera kött,kyckling och feta såser. Jag äter lika mycket sallad där, dessutom finns det kolhydrater i salladen. Jag äter istället brytböner, är en av de sakerna som jag har prövat. Jag kör inte stenhårt, jag kan ta en macka,knäckemacka, nåt potatis osv, så jag kört inte strikt helt. Har dragit ner på sockret rejält också, äter inte lika mycket godis längre, dricker nästan aldrig cola/fanta och dom dryckerna längre, undantag då jag äter hos andra, äter inte (en/två gånger bara) bullar,kakor och sånt heller längre. Folk säger att det är fettet man går upp på, vilket är helt fel - till en viss mängd (bort se de förbaskat feta maten på mc, den är inte nyttig) - det är sockret man går upp på, allt godis,kakor osv. Kroppen gör om kolhydrater till glukos (socker).

Ett tips är att läsa boken "Ett sötare blod". 

 

Jag älskar verkligen att folk bryr sig och allt men det är mitt val och jag har valt det här. Jag mår redan efter snart 3 veckor mycket bättre, även om jag inte har följt stenhårt. Ja, jag tränar typ varje dag, med det menar jag inte att jag tar mig ut på en lång springtur och kör ut mig på gymmet varje gång. Jag tränar innebandy 3 gånger i veckan, gympa 2 gånger i veckan och dom gångerna jag inte har innebandy träning (tisdag & fredag) tränar jag själv. Vilan är jätteviktig och tränar inte varje dag och jag äter dom målen man ska, frukost, lunch, mellanmål och kvällsmat. Jag har slutat att små äta, jag känner nästan inget småsug längre. Jag mår bra, har inte mått så bra på länge, har jag gått ner nåt - ja det har jag men det var/är inte mitt mål. Så vill att alla, ska inte säga sluta bry sig för det menar jag inte men sluta oroa er. Jag mår bra, mina föräldrar har koll på mig och jag vet vad jag gör.