I need a break

Som rubriken säger, jag har funderat ända sen mitt förra inlägg (lite innan där med) och jag har bestämt mig för att ta en paus. Sommarlovet börjar ta mot sitt slut, jag har haft en av de bättre somrarna ärligt talat, började sommarlovet med att säga hejdå till alla nior och den kvällen har jag nog aldrig varit så glad och min midsommar var också grym, pratade med nytt folk osv. Jag har även insett vilka kompisar som är värda att ha kvar och sett vilka som inte är värda det. Trots att jag har haft det en tuff vår, ett tufft sista termin på skolan så har jag mått bra under hela sommaren & fått stöd av hon under de svåraste stunderna. Gymnasiet kommer med korta steg & i nästan 3 veckors tid har jag tänkt på det, jag börjar en ny skola, nya kompisar, nya lärare osv, och ärligt talat - den känslan har fått mig att må dåligt. Jag har träffat mina mentorer och dom säger att det kommer gå bra men ju mer jag har tänkt på det så känns det som det inte kommer bli bättre. Jag kommer inte klara av att gå första dagen, jag mår så jävla psykiskt dåligt när jag tänker på det. Jag hatar att ha ett handikapp, hatar att veta att de flesta vet det med.
med den stress jag känner så kommer inte jag klara av, inte just nu att blogga - löjligt jag vet men ja. Jag kommer att ha fullt upp att lära känna mina klasskamrater, jag har innebandyn. Ja, jag kan också säga att mitt blogg-sug är helt borta. Vi får se när jag kommer tillbaka, titta in nån gång så får vi se!

Kommentarer
Postat av: J.

Tråkigt att höra! Gillar verkligen att läsa det du har att skriva och kikar säkert in här två gr/dag.
Men hoppas du får lite bättre självkänsla och att du vågar tro mer på dig själv. För den uppfattningen jag har om dig är att du är en väldigt stark och go tjej som skulle kunna klara mycket mer än vad du själv tror, om du bara vågar. Nu vet inte hur din situation ser ut men jag minns min första dag i gymnasiet och dagarna innan. Jag var sjukt nervös och hade också lite ångest över det. Jag som säkert många andra hatar näst intill att träffa nya människor. Speciellt när man inte känner någon annan. Men jag överlevde den dagen och gymnasiet visade sig vara den bästa tiden i mitt liv. Så Lycka till!

2013-08-16 @ 15:16:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0